atsegin

1. iz. Gogoko dugunak eragiten digun sentsazioa; gogo-betetasunezko egoera, eta egoera hori sortzen duen gertakaria bera. Askoren mina txoroen atsegina. 2. izond. Atsegin ematen duena, gogaitzen ez duena, gogokoa. Irakasle atsegina. • ATSEGIN-SARI. Doan. Eman dio, baina ez atsegin-sari. || ATSEGIN EGIN (norbaiti). Hau da atsegin egiten didan ene seme maitea. || ATSEGIN HARTU, EMAN. Lurrekoa jatekoak atsegin eman ohi du.



Atzera